Hur fungerar en vårdnadstvist?


Vid vårdnadstvister har en skilsmässa blivit så infekterad att föräldrarna inte kan komma överens om vem som ska ta hand om barnen. Oftast brukar en skilsmässa innebära att man delar på vårdnaden – men om detta inte fungerar så ansöker föräldrarna om att få ensam vårdnad – det är detta som då blir det vi kallar vårdnadstvist.

Vid sådana kopplar man helt enkelt in rättsväsendet som efter att ha hört båda parter tar beslut om vilken av de båda föräldrarna som är bäst lämpad att ta hand om barnen. Man ska dock veta att även om skilsmässor utvecklar sig till rena vårdnadstvister så kan ändå domaren anse att båda föräldrarna har rätt – och är kapabla – att ta hand om barnen och därför besluta om att det bästa är att delad vårdnad ska gälla. Det är främst vid extrema fall som ensam vårdnad utdelas och vid dessa brukar ofta kriminalitet, missbruk eller psykisk ohälsa hos den andra parten vara grund till det beslutet.

Har barnen något att säga till om vid vårdnadstvister?

Lagen om vårdnadstvister gjordes om år 2006 och detta innebär bland annat att större hänsyn tas till barnets röst i frågan. Tidigare sa man att en tolvåring var stor nog att bestämma om hen inte ville bo hos en förälder men efter 2006 tar man numera hänsyn till barnets mognad i frågan. Det kan vid vårdnadstvister alltså innebära att en elvaåring vägrar att bo hos en förälder får sin vilja igenom medan en trettonåring som vill bo hos båda inte får det. Allt handlar om hur rätten och de sociala myndigheterna bedömer barnets mognad.

Naturligvis lämnar man aldrig över ansvaret helt på barnet – det vore fel då ett barn ser och förmodligen älskar sina föräldrar lika mycket och kanske därför inte kan vara objektiv i frågan. Men barnets röst är dock mycket värt i vårdnadstvister och tas på stort allvar då rätten ska besluta om huruvida ensam eller gemensam vårdnad ska utdelas. Anledningen till att barnet inte själv får bestämma är helt enkelt den att man som barn är mer lättpåverkad och att man kanske vill göra sina föräldrar lyckliga utan att tänka på konsekvenserna som beslutet för med sig. Att barnet vid vårdnadstvister kanske säger att hen vill bo hos båda föräldrarna är naturligt – detta trots att den ena föräldern kanske är missbrukare och därmed direkt olämpligt att ta hand om en familj. Det är därför som barnets röst räknas men inte fäller avgörande vid vårdnadstvister.

Vårdnadstvister i populärkulturen

Både film- och bokvärlden är fulla av exempel som skildrar vårdnadstvister sett ur många olika perspektiv och vinklar. Det kanske mest kända exemplet är dock filmen Kramer vs Kramer som år 1979 slog ner som en bomb i filmvärlden och belönades med en Oscar för bästa film. Själva filmen handlar, som sagt om en vårdnadstvist och visar verkligen hur saker och ting kan gå snett vid en sådan. I huvudrollerna ser man Meryl Streep och Dustin Hoffman som utan att ta hänsyn till sitt barn bråkar om vårdnaden om honom och utan att komma överens tvingas mötas i domstol.

Filmen visade 1979 på svårigheter då det handlar om vårdnadstvister – svårigheter som gäller än idag – och som handlar om när föräldrar låter sina personliga agendor ta för stor plats och låter dessa drabba barnen. Man kan exempelvis se hur en otrohet eller något annat relativt trivialt - men moraliskt förkastligt - spelar en alltför stor roll i sin egen bedömning gällande den andres lämplighet som förälder. Detta utan att se hela bilden från barnets perspektiv utan vara helt färgad av sina egna känslor och därför använder barnet som ett sätt att straffa den andra föräldern. Tyvärr är detta ingenting unikt då det handlar om vårdnadstvister.

Om vi fortsätter med filmen Kramer vs Kramer så rörde denna film upp en del känslor och framförallt synen på rättsväsendet i USA. Detta då man helt enkelt vid slutet av filmen dömer till mammans fördel, baserat på att grundtanken att ett barn mår bäst av att vara hos sin mamma. Detta fick många, i synnerhet män, att rasa och man har efter filmen faktiskt sett hur en ändring gällande detta kommit till. Numera döms det vid vårdnadstvister i USA fortfarande lite till mammans fördel – men absolut inte på samma sätt och absolut inte på dessa vaga grunder som alltså utgick från att det i alla fall var bättre för barnet att vistas hos sin mamma bara för att det alltid varit så.

Där kan man alltså se hur en film, eller bok egentligen då det faktiskt var en sådan som var upplaga, kan förändra synen på ett problem som finns i samhället. Sedan om detta gäller vårdnadstvister eller någonting annat spelar mindre roll – allt handlar om att belysa ett problem och göra detta synligt för flera människor. Det är också detta som är film och böckers stora roll i samhället.

Göra upp i godo

Man ska veta att de allra flesta fall av vårdnadstvister dock faktiskt görs upp innan de nått domstol – detta på grund av att de båda föräldrarnas ilska gentemot varandra lagt sig och att man börjar se sig själv från barnens ögon.

Det är ju ofta så att föräldrarna liksom inte inser varandras fördelar utan bara ser de negativa delarna vid vårdnadstvister – öppnar man istället ögonen och ser att man en gång varit gifta och har barn tillsammans, ja, då brukar även bilden klarna en smula. Det fanns ju, trots allt, en anledning till att man en gång i tiden skaffade barn och denna var förmodligen att man faktiskt älskade varandra. Dessutom har man ju barn som – vid de allra flesta fall – mår bra av ett umgänge med båda sina föräldrar och det är därför som vårdnadstvister alltså ofta går att lösa utan att domstolen blandas in.

17 Sep 2017